Vet inte
Jag vet inte hur jag ska göra med den här bloggen. Jag känner att det är bra att jag har den så jag "måste"skriva upp det jag handlar. Ja, kanske handlar jag mycket men eftersom jag inte lever för att spara utan sparar för att leva så är det inte så kul att få höra att man förstår varför jag har skulder, för jag handlar hela tiden. Nej, jag handlar inte hela tiden. Men just nu är det många saker jag vill handla. Jag har nästan inga kläder jag känner mig fin i. Allt är för stort och det som passar har jag använt så mycket så vissa plagg faller samman.
Jag ser ingen anledning till att skaffa ett helt enormt sparkonto för jag vill leva här och nu. Jag gillar att shoppa men det är skillnad nu. Jag har ju tex bestämt mig för att inte köpa nått nytt till mig till jul utan använda något av det jag har hemma. Jag hittar ändå inget som jag känner att jag kan använda igen.
Igår shoppade jag loss till barnen. Men fortfarande, inget onödigt. Varma kläder är a och o enligt mig. Jag skulle skämmas att lämna dom utan ordentliga kläder på dagis/fritids! Är det verkligen viktigare att spara pengar till framtiden än att ge barnen ordentliga kläder? Om jag får tag i vantar för 30,- paret eller raggisar för 10,- paret. Ska jag strunta i dom då och ändå köpa begagnade kläder? Jag är inte mycket för att köpa kläder begagnat, jag köper hellre mindre kläder än att köpa begagnat. Vill andra göra det är det väl skitbra men jag vill inte det.
För mig är det viktigt att ser bra ut. För MIG. Jag skiter i hur andra gör. Trivs man att gå osminkad, inte gå till frisören eller göra naglar så är det väl jättebra och jag tror säkert att man ser jättebra ut då med! Jag ser dock helt galet blek ut utan smink. Speciellt när jag har linser. Jag vill se bra ut för min egen skull. Speciellt eftersom jag har så mycket skinn som hänger på magen, låren, armarna och rumpan. Då är det extra viktigt att iaf få känna sig fin när jag har kläder på mig.
Det kostar med mitt utseeende. Luggen kommer jag att klippa varje månad (50,-), naglarna måste göras var fjärde vecka (475,- tror jag att det var), ögonbryn och frasar varje månad (trådade och färgade 300,- men jag ska försöka fixa det själv i stället för att tjäna in några kronor) och så kommer jag klippa och färga utväxten var tredje månad (ca 800,-). Smink måste man ju inte köpa så överdrivet ofta och jag kommer inte att lägga några jättesummor på det nu heller som jag hade planerat från början. Jag hoppas tom att dom 495,- jag fick på presentkortet kommer att räcka.
Jag har budgeterat med 3500,- till mat till mig och barnen men jag hoppas verkligen att jag kan dra ner det. Jag vägrar att snåla och äta blodpudding och havregrynsgröt varenda dag men jag behöver inte slösa heller. Jag kommer att ha cirka 6000,- kvar efter räkningar och 4000,- till sparande är borta. För många låter det säkert som jättemycket men jag tycker inte att det är det men jag hoppas att jag ska klara det. För mig är det en kamp att förändra mitt sätt att leva och handla. Kanske går det, kanske är 6000,- för lite, jag tänker inte ha dåligt samvete om jag drar ner lite på sparandet. Men jag har satt mitt mål högt och hoppas att klara av att lära mig att leva på det. Hellre det än att vänja mig vid mer och sen försöka utöka sparandet och minska utgifterna.
Jag är inte bara ute efter "klappa i ryggen" kommentarer, så egentligen vet jag inte ens varför jag försvarar mig. Kanske för att jag själv känner att jag kämpar och försöker och just den här gången blev lite stött. Det kändes som att folk tror att jag kommer att misslyckas igen och få skulder igen. Så länge jag inte får fler skulder ser jag att det är lyckat! Visst jag kanske inte sparar lika mycket som andra men huvudsaken är att jag inte drar på mig fler skulder! Det är mitt mål!