Bestämt mig
Jag har bestämt mig om framtiden nu. Jag kommer att spara 2000,-/månad av dom 10000,- jag kommer att ha kvar efter räkningarna. Egentligen blir det ju mer än så eftersom jag "sparar" pengar hos Skatteverket också. Mitt extraspar där jag inte kommer åt pengarna. Kollade just och jag betalar in mer än 2000,- extra i månaden just nu så då blir det 4000,- sparande i månaden, det är jag mer än nöjd med! Jag har ingen ambition att spara upp ett helt enormt sparkonto. Jag bor i en hyresrätt, har ingen egen bil utan har firmabil eftersom jag har jour för det mesta, jag har egentligen inget som kostar särskilt mycket pengar. Jag och mina barn ska ha ett jäkligt roligt liv helt enkelt :) Och nej, det behöver inte kosta en jäkla massa pengar men jag vill kunna göra det jag vill helt enkelt :)
Igår fick jag veta att 1000,- är mycket för någon i min sits och att jag borde dra ner mer på veckobudgeten och betala mer på skulderna. Galet roligt faktiskt. För det vet väl alla att det är gratis att försörja två barn? Jag må leva snålt men jag tänker inte sluta att leva helt bara för att betala igen mina skulder tidigare (vilket inte kommer att gå ändå så det känns liksom bara dumt). Så jävla viktigt är det faktiskt inte. Jag får min skatteåterbäring i december, skulle det vara någon liten slatt skuld kvar så lär jag kunna betala igen det då.
Jag längtar tills mina skattepengar kommer. Då ska jag gå sminkkurs på Make Up Store och köpa smink för massor med pengar (planerade för max 1500,- ungefär), gå till JC och för första gången någonsin köpa ett par jeans jag fått utprovade! Köpa fina julkläder till mig och ungarna. Jag har gått ner nästan 50 kilo och jag vill se bra ut. Sen får man tycka det är hur jävla onödigt som helst! Ungarna ska få julklappar, dock inte för några jättesummor då jag inte tycker att det är nödvändigt men det brukar bli för runt 1000,- per unge. Och i år blir det väl dessutom till en bonusgrabb också och jag gör ingen skillnad mellan alla våra barn, så enkelt är det.
Så nu väntar jag bara att det här inlägget dras vidare till Familjeliv för att diskuteras i en tråd där i ett försök att få mig att skämmas, se dålig ut eller nått. Jag vet inte, jag skäms inte ett skit för att jag är i min den "sits" jag är i. Jag anser inte ens att jag är i någon sits. Jag har tagit på mig skulder, väldigt medvetet och aldrig mer än jag klarar av. Nu valde jag att ta några snåla månader för att betala igen det här minst ett år i förtid och anser mig inte dålig på något sätt. Sen får man tycka vad man vill faktiskt, jag tänker inte låta mina barn gå att frysa, äta dålig mat osv bara för att jag ska betala igen lite extra varje månad. Jag gillar inte begagnade kläder men jag köper heller inte svindyra kläder utan nöjer mig med billigare kläder, jag är jätteglad att andra gillar second hand för då kan jag sälja mitt vidare och jag dömer absolut ingen för att dom köper begagnat. Men jag tycker att amortera 6000,- i månaden är mer än tillräckligt.