Det är bara att sluta!
Tidigare så skrev jag att jag mår lite dåligt över att allt är avbetalt. Jag vet att jag borde vara skitglad. Men jag ska försöka förklara lite. Jag har kämpat med min vikt i hela mitt liv. Jag sa innan operationen att när jag kan ha storlek 42 eller gått ner 47 kg är jag nöjd. Det var ett drömmål att jag skulle komma dit. Så kom storlek 42 och jag ville inte sluta utan fortsatte neråt. Så kom -47 kg och jag satte ett nytt mål på -50 kg. Varför? Jag är rädd för att stå still helt enkelt. Jag har i hela mitt liv kämpat med att gå ner i vikt, jag vet inte hur man gör när man ska stå still. Nu är jag realist, jag vill inte bli smalare. Alla säger åt mig att det räcker nu och jag trivs bra men det är svårt, hur sjutton gör jag bu? Samma sak med ekonomin. Jag har alltid haft lån att betala av. Hur sjutton gör jag nu? Det är lite läskigt...
När jag läser trådar på Familjeliv tex så kanske någon frågar hur dom ska göra för att dra ner kostnaderna. Alltid får dom samma svar. Det är bara att sluta att handla! Men det folk som aldrig har handlat inte förstår alla gånger är att det inte BARA är att sluta. Man måste ändra hela sitt tänk, hela sitt liv. För min del har jag alltid handlat det jag velat, jag tog ett par krediter, det var ju dumt. Men jag har å andra sidan aldrig varit sen med betalningarna, jag har aldrig varit i en Lyxfällesituation där jag haft svårt att få det att gå ihop.
Nu är det svårt att inte fortsätta i samma spår. Speciellt för mig som känner det som att en helt ny värld har öppnat framför mig. Kläder och skor passar. Jag erkänner att jag älskar att gå och handla. Det är skitkul att gå in i en skoaffär eller klädaffär och jag kan ha allt som finns därinne. Det är lätt att "råka" få med sig saker hem. Jag kämpar hela tiden med att ändra det här. Jag har lugnat ner mig, visst jag shoppar fortfarande men inte hälften så mycket som innan. Jag ser alltid till att det finns pengar till mat så jag slipper ta det på kreditkortet som förut. Just nu är det ju svårt då jag har klippt kreditkortet ;)
Men det är inte bara att sluta, det tar sin tid. Speciellt om man är van att alltid ha gjort det innan. Då är det klart att det är lätt att fortsätta... Nu ska jag skicka ungarna till sina ställen, sen blir det att köra morsan och farsan till verkstan för att hämta deras bil och sen kommer jag sitta med näsan i böckerna till klockan 12 och jag måste åka och skriva mitt prov. Känns sådär kul faktiskt. Procent och ränta är inga problem men promille och ppm, alla dessa nollor!