På väg in i väggen
Förra veckan insåg jag tillslut det alla runt om mig redan förstått. Jag är på väg in i väggen. Jag är så stressad, jag kan aldrig koppla av. När jag krockade så var det kört. Jag fick panik där på bensinmacken, kunde inte lugna ner mig. Kom hem och var alldeles väck i flera dagar (tur vi åkte till Matte så han kunde hjälpa mig med barnen). Jag glömmer saker hela tiden. Jag är så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen, det spelar ingen roll hur mycket/lite jag sover förra veckan skickade jag sonen till en idrottsdag (dit dom skulle komma ombytta) iklädd jeans. Det var då jag insåg, jag började googla.
Samma dag ringde jag mina föräldrar och bad dom ta firmatelefonen. Jag kan aldrig slappna av, svarar i den dygnet runt. När inte telefonen ringer så funderar jag på vem som kan ringa. Jag kunde inte koppla bort jobbet helt enkelt. Det gick ut över min familj. Inte okej.
Så nu jobbar jag massor med mig själv. Jobbar och gör bara det jag absolut måste (mina föräldrar är helt med på det här och tar inte en massa extrajobb åt mig). Jag promenerar, äter bättre än tidigare. Jag tar hand om mig själv helt enkelt. Jag vägrar, jag ska inte bli sämre, det ska bara bli bättre!
Varför berättar jag det här? För att jag inte hade någon annanstans att berätta det helt enkelt :)