Domen
I går fick jag domen, diagnosen, kalla den vad du vill. Utmattningssyndrom. Jag vill hålla mig ifrån antidepp så länge jag kan (kalla mig fåfäng men jag är så galet rädd för att gå upp i vikt) och hålla mig ifrån en sjukskrivning så nu är det nedvarvning som gäller. Måste sluta att ställa krav på mig själv hela tiden. Maten får bli som den blir ett tag. Pengarna är ju som dom är, jag har det jag har och får jobba med det. Jag ska from nästa vecka ta ledigt på fredagar och börja åka hem så tidigt som möjligt dom andra dagarna.
Jag har fått fysisk aktivitet på recept så nu ska jag fixa fram pengar och köpa ett gymkort i simhallen och börja simma och träna ofta på dagtid. Tur som så får man göra vad man vill i Stockholm när barnen är på dagis så jag slipper tjaffsa med sjukskrivning och grejer. Nu ska jag ändå prata med dagis, jag tror på att vara totalt öppen mot personalen, det är mindre risk för irritation då om jag kommer med blött hår varenda dag... Nu brukar hennes fröknar säga åt mig att vara hemma och ta det lugnt, att jag behöver det och att jag ska lämna henne där så mycket jag vill trots det så dom är världens bästa helt enkelt!
Jag har även något för lågt antal vita blodkroppar, jag önskar att jag inte googlade på det i går för nu är jag nervös för det. Min älskade läkare började fundera på om jag blir förgiftad. Så nu måste jag gå igenom min jobbsituation för att se om något gör mig sjuk. Jag ska åka och ta nya prover i dag och så ska jag även ta B12-sprutor hos VC. Jippie, jag som är så rädd för sprutor...
Jag kan iaf konstatera att jag har världens sötaste läkare! Jag ville byta till en annan för jag tyckte min var svår att komma fram till. Men efter dom två senaste gångerna jag varit där så kan jag konstatera att han är super! Det är bara att ringa om du har frågor, om vad som helst. Vill du ha medicin så ring, behöver du bli sjukskriven så ring. Kuratorkontakt, nga problem och om du måste vidare så fixar jag det. Vi löser det här!