Långsiktigt lån
Jag måste köpa ett gymkort. Nej, det är inte bara något jag vill. Min läkare sa åt mig att jag verkligen, verkligen bör börja träna. Okej, han står inte med en picka mot huvudet på mig och säger att du MÅSTE men det var mer eller mindre det han menade... Jag har pengarna på sparkontot men det är inte så jäkla mycket kvar där så jag vill egentligen inte plocka en massa därifrån.
Så min finaste älskling har erbjudit sig att betala det. Jag har sagt nej. Fram tills i går. Anledningen till mitt nej är att jag inte vill att ekonomin ska orsaka några slitingar i framtiden. Jag är rädd att han ska känna att jag utnyttjar honom. För just nu betalar han allt. Eller jag betalar min mat när jag är här såklart men är jag/vi hos Matte så betalar han mat, grejer jag vill ha, precis allt.
Men så sa han dom magiska orden i går. Jag vill ge dig pengarna men se det som ett långsiktigt lån om det känns bättre. Ge mig en slant i bland när du känner för det och har råd. Du måste skaffa kortet. Jag vill se att du mår bättre.
Tillslut gav jag med mig. Han har det bra ställt, har bra med pengar på sparkontot och han vill hjälpa mig. Tillslut kändes det bara larvigt att hela tiden säga nej. Vi är en familj och då hjälps man åt. Hade jag hjälpt honom om situationen varit tvärtom? Självklart! Jag skulle nästan känna mig stött om jag inte fick hjälpa den jag älskar, så varför är jag så envis och vägrar låta honom hjälpa mig?
Så nästa vecka ska träningen påbörjas. Simma ett par ggr i veckan till att börja med och sen börja gå till gymmet. Nu sk ajag tänka på mig själv ett tag!
I dag är jäntan hemma med mig, sonen kommer hem direkt efter skolan och sen drar vi till Matte till söndag morgon. Sen åker vi hit för att gå på loppis på söndag. 2 km loppis i Aspudden :)